Kate Raworth är en brittisk ekonom som ifrågasätter de dominerande nationalekonomiska doktrinerna inifrån. Mest känd har hon blivit för idén om munken, the doughnut – det sockerklibbiga bakverket med hål i mitten – som ideal för den globala ekonomin. Visionen är en värld där vi inte överskrider gränserna för en levande och frisk planet och där alla människor lever ett drägligt liv.
Bilden är egentligen mer genial än visionen, som borde vara självklar men inte är det: munken är en ring och en ring har en yttre och en inre gräns. De gränserna definierar chanserna till mänskligt liv.
Munkens yttre gräns, det klibbiga bakverkets utsida, symboliserar gränsen för vad planeten tål av mänsklig produktion och konsumtion. Här utgår Raworth från de nio planetära gränser som en internationell forskargrupp fastslagit. Det finns värden som de här nio processerna inte får överskrida om vi ska kunna leva säkert på jorden:
Den globala uppvärmningen får inte bli för hög
Haven får inte bli för sura
Ozonskiktet får inte bli för tunt
Användningen av fosfor och kväve (som ingår i gödningsmedel och bidrar till övergödning och algblomning i sjöar och hav) får inte bli för omfattande
Sötvattenanvändningen får inte blir för hög
Tillräckligt mycket vildmark måste finnas kvar när skogar och våtmarker blir till städer och vägar
För många arter får inte dö ut
Luften får inte få för höga gifthalter
Användningen av kemiska gifter får inte bli för hög
De planetära gränserna presenterades första gången i en publikation 2009. 2015 gjordes en studie som beräknade att fyra av de nio gränserna hade passerats – 2023 beräknades sex gränser ha överskridits. Vårt sätt att leva i världen håller på att spränga munken och vi behöver pressa in allt vi gör, alla våra ekonomiska aktiviteter, innanför det trygga sockerlagret igen.
Munkens inre ring markerar det resursutnyttjande som krävs för att alla människor på planeten ska kunna leva ett drägligt liv. Det handlar både om hur mycket resurser som används och hur de är fördelade. Målen här mäts i 12 dimensioner som Raworth definierat utifrån FNs hållbarhetsmål från 2015. Det handlar om mat, hälsa, utbildning, inkomst och arbete, vatten och sanitet, energi, tillgång till mänskliga nätverk, adekvata bostäder, jämlikhet mellan könen, social jämlikhet, politiskt inflytande, fred och lag. En tabell i boken presenterar värden för hur stor del av världens befolkning som befinner sig utanför sockerlagret och skulle behöva krypa in. Värdena där är nu kring tio år gamla och sorgligt nog lär ännu fler människor ha trillat ut i munkens mitthål under pandemin.
Munken är ingen mall för hur samhället ska vara organiserat men visar mot en hållbar värld på ett övergripande plan. Och visionen har inspirerat. Flera städer och kommuner runt om i världen har satt upp munkmodellen som något att sträva efter. Amsterdam var tidigt ute och annonserade 2020 att staden skulle använda munkmodellen för återhämtning efter pandemin. De har formulerat en ”cirkulär strategi” för perioden 2020-2025 med visionen att möjliggöra ”ett gott liv för alla, inom Jordens naturliga gränser”. Programmet handlar bland annat om återbruk och reparation, om avfallshantering och lokal matproduktion. I broschyren The Amsterdam City Doughnut beskriver de hur de resonerar. I sin planering ska de ställa fyra viktiga sammanhängande frågor (i min fria översättning från engelska):
socialt - lokalt
Vad skulle det innebära för Amsterdams invånare att leva ett gott liv?
socialt - globalt
Vad skulle det innebära för Amsterdam att respektera välfärden för människor i hela världen?
ekologiskt - lokalt
Vad skulle det innebära för Amsterdam att blomstra inom sitt naturliga habitat?
ekologiskt - globalt
Vad skulle det innebära för Amsterdam att respektera hela planetens hälsa?
Svaren på de fyra frågorna är avsedda att vägleda planeringen. Det går att förutse många hinder mot att Amsterdams invånare ska krypa innanför det yttre sockerlagret: kommer de till exempel att dra ner tillräckligt på flygande och bilåkning? Men det är ändå ett spännande försök och en ambitiös plan att föra en politik åt rätt håll.
I Skandinavien är Köpenhamn först ut med att ha satt upp munken som mål för politiken. I Sverige har den Skåne-kommunen Tomelilla blivit den första kommun som säger sig vilja tillämpa munkekonomi.
Kate Raworth (2017) Doughnut Economics. Seven Ways to Think Like a 21st-Century Economist (Random House)